..Och vinter - i år igen..

Lite hejsan hoppsan blir det ju också ibland! ;-)

Som häromdagen när Anna karin, Matilda och jag skulle ta långa lite tuffa rundan över kalhyggen och genom Tängby. Det hade ju börjat töa och bli lerigt så vi tänkte att det är sista gången på ett tag vi kan rida där pga att inte trampa sönder marken i leran.

Jag kände genast när vi gav oss i väg att det inte var bra, Zinita såg spöken, småhoppade och var allmänt trulig. Ryssen var rätt lugn och Desperado med Matilda skötte sig exemplariskt, hela turen..till skillnad mot dom andra. Bli nu inte oroliga att rida här, Ryssen och Zinita rids inte av andra än oss och medryttare. Direkt vi kom in i skogen började Zinita vilja vända hem. Det slog mig lågnt senare att hon ju alltid går först men har ju sina ston bakom, alla gånger hon betett sig som en galning har det varit för henne rätt okända hästar bakom. När jag rider i mitten el sist bryr hon sig inte det minsta heller. Men men , mattes ledarhäst måste kunna gå först i alla konstellationerVinkar

Zinita protesterade, jag drev på och hon reste sig, högt! Om igen, hon protesterade, jag drev på, än värre, och hon reste sig, än värre! Jag slängde mig fram över halsen på henne för att trycka ner henne åt rätt håll, kändes som en bra idé liksom.....till slut fick Ryssen gå först, efter att vi lyckats gå några meter utan trams. Frid och fröjd ett tag tills Ryssen blev piggare och piggare och vid dike nr 2, som nu var vattenfyllt istället för is, tog han ett språng värdigt os pållarna, skuttade fram en bit och bara slängde sig ner för att rulla i den jordiga mysiga åkern. Ingen hann reagera, Anna karin hann tack och lov slänga sig av. Sen reste han sig - och drog. Jag lyckades böja zinitas hals till mitt ben och kunde hålla henne kvar när ryssen i full fart susade förbi, intrasslad i tyglarna och flög över diket åt andra hållet, hemåt! han ville inte gärna lämna kompisarna så han for fram och tillbaka några ggr medan matilda och jag kämpade för att hålla Desperado och Zinita kvar. Till slut ledsnade han, ingen lekte ju med honom så han började äta och Anna karin kunde lugnt ta honom och vi fortsätta. Sen kom ju nästa prövning, att komma upp på zinita med täckbrallor, kängorna tunga av lera och helt slut i kroppen. Tog sats - och hela sadeln åkte ner på magen....sadla om och leta efter en stor sten och zinita verkade liksom förstå att jag inte var på nåt tramshumör för hon stod blick stilla medan jag kravlade mig upp. När vi hade en halvtimme kvar hem var hon så trött så hon såg alldeles dimmig ut och dröp av svett.

Ja så kan det också vara, som Matilda sa till småtjejerna en gång - Det är väl för fan inga käpphästar vi rider på!Cool

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

30.09 | 05:31

Vi isolerar inte jurtorna pga att det lätt bildas mögel av temperaturväxlingar som blir när man inte eldar dagligen osv. Men ring gärna Hasse på 070 688 83 63

...
29.09 | 23:08

Anpassade för Sverige " Dalarn" isolering minst 9 m .vad har ni att erbjuda?

...
09.07 | 18:28

Furu i stomme o canvas som duk . Vet inte hur det funkar men borde funka.

...
09.07 | 11:33

Vilket material används för väggar? Hur funkar det på sommaren i värmen i Medelhavsländerna?

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS